Hurra för Alfons Åberg!
Igår anordnade jag en Alfons Åbergkväll med några av mina vänner med barnasinnet i behåll.
Vi gjorde en citronmarängtårta och fikade Marias blåbärsmuffins, Gillekakor och hallonbåtar.
Sen tog jag fram den fina Alfonsboxen som släpptes för några år sedan i samband med
30års jubiléet av Alfonsböckerna. Tips till alla småbarnsföräldrar!
Vi såg några avsnitt från dvd:erna "Raska på, Alfons Åberg" och "Vem spökar, Alfons Åberg?"
Mycket skratt och nostalgi =)
Jag kommer särskilt ihåg "Raska på Alfons Åberg" och "Var är bus-Alfons" från när jag var liten.
"Raska på", mycket för att det var en av mina absoluta favoritböcker och "bus-Alfons" för att den handlar om hur
det är att börja skolan, och alla funderingar man har kring det. Jag kommer ihåg att den hjälpte mig mycket
när jag började skolan.
Jag älskar Alfons berättelserna av många anledningar.
Dels för att illustrationerna är så underbara, Per Åhlin är en av mina idoler.
Så Björn Gustafsons röst som jag tycker har hög mysfaktor.
Jag tror inte att jag sett någon film eller serie där han inte haft en trygg roll.
Som Alfred i "Emil i Lönneberga" till exempel.
Det spelar ingen roll att han både är röst till Alfons pappa och Alfons, han passar för allt, och behöver
inte överdriva röstrollerna för att få till nyanserna.
Så är det så bra pedagogik från många vinklar. Vi pratade bla om att illustratören stannade länge
vid vissa scener, vilket inte är särskilt vanligt nuförtiden då allt går väldigt fort och man inte
får så stort utrymme att ta in allt som händer.
Även små barn hinner ta in detaljerna i Alfons.
Så tar berättelserna upp vardagsproblem, som är viktiga att få fundera över när man är liten, i sällskap
av andra.
Alfons tycker jag kan vara ett bra redskap i förskolan om man ska använda sig av sokratiska samtal
i undervisningen.
Jag tycker att berättelserna har trygg och konsekvent moral, vilket är viktigt.
Och det tas inte upp varför Alfons bara bor hos sin pappa, så man kan som sitta och fundera över
det själv. Det ges mycket utrymme för den egna fantasin, även om det alltid finns en tydlig röd tråd.
Jag kan tänka mig att om man inte växer upp i ett hem med både mamma och pappa, så kanske man
tänker att Alfons har också bara en förälder, eller Alfons bor mest hos pappa, eller att det här gör Alfons
veckorna han är hos pappa.. Kanske att mamma inte finns.
Men vardagen går ändå vidare och Alfons har både bra och dåliga dagar.
Hittade mitt nya favoritavsnitt på Youtube (det tar ett tag för själva klippet att komma igång):
