Varför Sally Fields ääääg =)
Filmen hade några spännande inslag, och jag måste säga att jag inte kunde lista ut hur den skulle sluta vilket alltid är ett plus. Jag är dessutom riktigt nöjd med slutet, som kändes verklighetstroget.
Det finns en scen där alla huvudkaraktärerna samlas, och tvingas rannsaka sig själva, samtidigt som de alla försöker behålla ansiktet. Det är min favoritscen i filmen eftersom det är med intressanta resultat de lämnar varandra.
Ibland blev jag förvirrad av storyn, det var många karaktärer inblandade hela tiden och självklart fanns det med en romans mellan journalisten Megan och "offret" Michael som jag tyckte var rätt distraherande, men vad som hela tiden är konstant är Sally Fields fantastiska skådespeleri.
Jag är ett "ER" fan, och hennes roll som Abbys manodepressiva mamma Maggie, är så välporträtterat att man liksom får rysningar.
Så att se att hon hade "det", förståelse för sina roller redan för 30 år sedan, tycker jag är rätt fantastiskt.
Den roligaste repliken var när Megan och Michael är på restaurang och han blir förvånad när hon erbjuder sig att betala för middagen. Så säger hon: Unless you think
that will make you impotent.
*Klockrent*I slutscenen säger hon dock något som jag tycker sammanfattar filmen rätt bra:
I know you think what I do for a living is nothing
But it really isn't nothing
I just did it badly
Det känns även som något man kan fundera över i sitt eget liv, för jag tror att det är lätt för de flesta att under press förlora perspektiv, vilket gör att fokus försvinner från vad som är grundläggande och viktigt.
Charlie Wilson, Afghanistan och 9/11
Mamma var på besök förra veckan och på lördagen hade vi filmkväll. =)
Vi såg "Charlie Wilson's War". Filmen är baserad på boken med samma namn och beskriver hur kongressledamot Charlie Wilson under 80-talet kampanjade i hemlighet
med att förse Afghanistans mujaheddin med uppdaterade vapen så att de kunde slåss mot Sovjet.
Jag skulle inte säga att det var en underhållande film, men den är väldigt intressant och ger insikt i hur USA på många sätt grävt sin egen grav angående 11:e september.
Ett fakta som fick mig att hajja till var att efter sovjetkriget var hälften av Afghanistans befolkning under 14 år.
Eftersom USA efter krigets slut lämnat landet i spillror, skulle dessa ungdomar komma hem till sina byar bara för att mötas av förstörelse, utan några finansiella medel
eller kunskap att återhämta sig. Hatet mot västvärlden kunde växa sig extra starkt och det enda de hade att hålla sig fast vid var sin tro. Det gör det lätt för extremister att
värva människor till sig.
Det var omöjligt att få någon i den amerikanska senaten att finansiera återuppbyggnaden av landet, när de inte längre behövde Afghanerna för att slåss mot Sovjet.
Jag tänkte också på hur farligt det är att njuta av att få ge igen på sina motståndare och ännu farligare, att blanda in religion för att rättfärdiga våld.
Slutcitatet var perfekt:
"These things happened. They were glorious and they changed the world...and then we fucked up the end game"
-Charlie Wilson
