kelkeo

Faktum: En 18-årig tjej vinner guld i friidrottsvm 2009, totalkrossar allt motstånd med nytt värdsårsbästa.
Det konstigaste med det hela är att hon inte ler när hon springer över mållinjen, hon har ingen gest som visar hur glad hon är över vinsten, istället borstar hon axlarna för att visa att hon inte bryr sig om vad omvärlden har att säga. För hon vet vad omvärlden kommer att säga.
Hela sitt liv har hon blivit mobbad och ifrågasatt, endast pga sitt utseende och kroppsspråk.

Idrottens värld ska vara en tolerant värld, där människor kommer samman för kärleken för just idrotten.
Ofta när man ser makalösa segrar eller fantastiska artister, kommer just de människorna från svåra bakgrunder.
De har helhjärtat gett sig in i en annan värld, för att få vara på en plats där de uppskattas för det de är bra på.

Semenya, 18 år, alltid ifrågasatt vinner överlägset i VM. Och journalisterna vill inte höra svar på den klassiska frågan: "hur känns det?", de vill veta om hon föddes med penis.

Inför hela världen faller denna flicka samman, det syns så tydligt på hennes kroppsspråk hur ledsen och besviken hon är. Hon mår så dåligt att hon ställer in presskonferensen efter sitt livs största vinst och vi fortsätter spekulera i hennes könstillhörighet, istället för att heja fram denna tonåring och hennes talang - för att en del tycker att hon ser maskulin ut.

Jag vill ge en eloge till svts reporter Jonas Karlsson som tog upp Semenyas naturlighet, att hon istället för att maskera sig - står för hur hon ser ut. Att hon med sin naturlighet verkar provocera mer, än de kvinnor som översminkat sig för att bli accepterade inom friidrottens värld.

Jag kommer ihåg på högstadiet på en biologilektion då vi pratade om anabola stereoider och hur de påverkar kroppen och utseendet. Vi fick bla se bilder på kvinnliga idrottare, där man kunde se att de liksom utvecklat en penisliknande utväxt, pga stereoiderna. Vi fick även lära oss att kvinnor kan utveckla skäggväxt och få mörkare röst, eftersom stereoiderna påverkar hormonerna och det är också därför människor som tar drogerna blir väldigt aggressiva.

Något jag inte förstår är, om man hör till de som tvivlar på att Semenyas seger höll sig efter regelboken, varför kommer inte frågan upp om hon tar anabola stereoider?

Och det är här jag blir övertygad om att det handlar om just det Jonas Karlsson pratar om, att hon inte försöker se ut som någon annan än sig själv.

Det är nästan skrattretande när man hör sportkommentatorernas reaktion när hon vinner. Inga Boltjubel, ingenting. De bara drar statistiken, och tycker det är jättekonstigt. Så dåligt, så oproffessionellt egentligen.

Men den sämsta journalistiken tycker jag representeras av Max Grinndal för tv4, som i en kort intervju säger till Semenya: "You are extremely fit, and your career has boosted. With that comes rumours, I heard one that you were born a man. What do you have to say about stuff like that?"

Man liksom ser på henne hur trött o besviken hon blir, så svarar hon:

"I have no idea about that thing because I haven't heard that thing, who said it and.. I don't know. I don't give a damn about it."

Jag skulle så gärna vilja höra en proffessionell intervju med denna fantastiska tjej. Hoppas hon går med på det nån gång i framtiden.

Igår anordnade jag en Alfons Åbergkväll med några av mina vänner med barnasinnet i behåll.
Vi gjorde en citronmarängtårta och fikade Marias blåbärsmuffins, Gillekakor och hallonbåtar.
Sen tog jag fram den fina Alfonsboxen som släpptes för några år sedan i samband med
30års jubiléet av Alfonsböckerna. Tips till alla småbarnsföräldrar!



Vi såg några avsnitt från dvd:erna "Raska på, Alfons Åberg" och "Vem spökar, Alfons Åberg?"
Mycket skratt och nostalgi =)

Jag kommer särskilt ihåg "Raska på Alfons Åberg" och "Var är bus-Alfons" från när jag var liten.
"Raska på", mycket för att det var en av mina absoluta favoritböcker och "bus-Alfons" för att den handlar om hur
det är att börja skolan, och alla funderingar man har kring det. Jag kommer ihåg att den hjälpte mig mycket
när jag började skolan.

Jag älskar Alfons berättelserna av många anledningar.
Dels för att illustrationerna är så underbara, Per Åhlin är en av mina idoler.
Så Björn Gustafsons röst som jag tycker har hög mysfaktor.
Jag tror inte att jag sett någon film eller serie där han inte haft en trygg roll.
Som Alfred i "Emil i Lönneberga" till exempel.
Det spelar ingen roll att han både är röst till Alfons pappa och Alfons, han passar för allt, och behöver
inte överdriva röstrollerna för att få till nyanserna.

Så är det så bra pedagogik från många vinklar. Vi pratade bla om att illustratören stannade länge
vid vissa scener, vilket inte är särskilt vanligt nuförtiden då allt går väldigt fort och man inte
får så stort utrymme att ta in allt som händer.
Även små barn hinner ta in detaljerna i Alfons.
Så tar berättelserna upp vardagsproblem, som är viktiga att få fundera över när man är liten, i sällskap
av andra.
Alfons tycker jag kan vara ett bra redskap i förskolan om man ska använda sig av sokratiska samtal
i undervisningen.

Jag tycker att berättelserna har trygg och konsekvent moral, vilket är viktigt.
Och det tas inte upp varför Alfons bara bor hos sin pappa, så man kan som sitta och fundera över
det själv. Det ges mycket utrymme för den egna fantasin, även om det alltid finns en tydlig röd tråd.

Jag kan tänka mig att om man inte växer upp i ett hem med både mamma och pappa, så kanske man
tänker att Alfons har också bara en förälder, eller Alfons bor mest hos pappa, eller att det här gör Alfons
veckorna han är hos pappa.. Kanske att mamma inte finns.

Men vardagen går ändå vidare och Alfons har både bra och dåliga dagar.

Hittade mitt nya favoritavsnitt på Youtube (det tar ett tag för själva klippet att komma igång):

Idag började jag om att jobba. Jag har haft en jättebra semester, men det är ändå skönt att kavla upp ärmarna efter
fyra kravlösa veckor.
Under semestern hade mycket hänt i butiken, det är både nymålade golv och väggar och ommöblerat.
Väldigt fint!
Just nu är slutdatum för praktiken sista augusti, men jag vill gärna stanna kvar åtminstone till jul.
Det var trevligt att träffa tanterna hihi :D Vi hade riktigt mysigt idag.
Det kändes verkligen att jag haft semester när jag skulle iväg hemifrån... Tror jag vände om tre, fyra gånger för att jag glömt saker... Och så gjorde d lite ont i mattehjärtat att lämna Turisen hemma.
Men det har gjort oss båda gott att vara ifrån varandra lite i sommar, för när jag kom hem i kväll märkte jag att han legat och sovit, och jag kände att jag lugnt kunde umgås med min syster och inte var tvungen att stressa hem.

I helgen träffades jag, syster och några vänner och såg film och bakade en massa gott.. Har några tips ;)

Filmen:



Tyckte den var helt ok. Själva fantasydelen tyckte jag inte var så läskig, men människorna och sceneriet runtomkring där de bodde gav mig en obehaglig känsla. Som att man aldrig riktigt kunde slappna av. Så tycker jag att kaptenen var det jobbigaste i filmen, just för att man inte visste vad som skulle hända när han var inblandad, bara att det alltid skulle vara nåt obehagligt. Specialefftekterna tyckte jag inte var särskilt välgjorda... Men filmens slut band ihop historien väldigt väl vilket jag tycker är rätt ovanligt nuförtiden... men inte en film jag kommer se igen.

Recept:

http://www.recepten.se/recept/kladdkaka_after_eight.html



vi gjorde även snickerskaka och chocolate chip cookies, men i min åsikt
blev mintchokladkakan bäst!
Och inte alls särskilt svår att göra.