Varför Sally Fields ääääg =)
Det är fredag kväll, den mest efterlängtade kvällen på veckan, det mysregnar ute och jag har just sett klart filmen "Absence of Malice" från -81. Det är en film som tar upp viktiga frågor om journalistisk integritet och skyldighet. Hur långt man har rätt att gå för att få fram sanningen och vilket pris man kan tvingas betala när man offentliggör känslig information.
Filmen hade några spännande inslag, och jag måste säga att jag inte kunde lista ut hur den skulle sluta vilket alltid är ett plus. Jag är dessutom riktigt nöjd med slutet, som kändes verklighetstroget.
Det finns en scen där alla huvudkaraktärerna samlas, och tvingas rannsaka sig själva, samtidigt som de alla försöker behålla ansiktet. Det är min favoritscen i filmen eftersom det är med intressanta resultat de lämnar varandra.
Ibland blev jag förvirrad av storyn, det var många karaktärer inblandade hela tiden och självklart fanns det med en romans mellan journalisten Megan och "offret" Michael som jag tyckte var rätt distraherande, men vad som hela tiden är konstant är Sally Fields fantastiska skådespeleri.
Jag är ett "ER" fan, och hennes roll som Abbys manodepressiva mamma Maggie, är så välporträtterat att man liksom får rysningar.
Så att se att hon hade "det", förståelse för sina roller redan för 30 år sedan, tycker jag är rätt fantastiskt.
Den roligaste repliken var när Megan och Michael är på restaurang och han blir förvånad när hon erbjuder sig att betala för middagen. Så säger hon: Unless you think
that will make you impotent.
*Klockrent*
I slutscenen säger hon dock något som jag tycker sammanfattar filmen rätt bra:
I know you think what I do for a living is nothing
But it really isn't nothing
I just did it badly
Det känns även som något man kan fundera över i sitt eget liv, för jag tror att det är lätt för de flesta att under press förlora perspektiv, vilket gör att fokus försvinner från vad som är grundläggande och viktigt.
Filmen hade några spännande inslag, och jag måste säga att jag inte kunde lista ut hur den skulle sluta vilket alltid är ett plus. Jag är dessutom riktigt nöjd med slutet, som kändes verklighetstroget.
Det finns en scen där alla huvudkaraktärerna samlas, och tvingas rannsaka sig själva, samtidigt som de alla försöker behålla ansiktet. Det är min favoritscen i filmen eftersom det är med intressanta resultat de lämnar varandra.
Ibland blev jag förvirrad av storyn, det var många karaktärer inblandade hela tiden och självklart fanns det med en romans mellan journalisten Megan och "offret" Michael som jag tyckte var rätt distraherande, men vad som hela tiden är konstant är Sally Fields fantastiska skådespeleri.
Jag är ett "ER" fan, och hennes roll som Abbys manodepressiva mamma Maggie, är så välporträtterat att man liksom får rysningar.
Så att se att hon hade "det", förståelse för sina roller redan för 30 år sedan, tycker jag är rätt fantastiskt.
Den roligaste repliken var när Megan och Michael är på restaurang och han blir förvånad när hon erbjuder sig att betala för middagen. Så säger hon: Unless you think
that will make you impotent.
*Klockrent*I slutscenen säger hon dock något som jag tycker sammanfattar filmen rätt bra:
I know you think what I do for a living is nothing
But it really isn't nothing
I just did it badly
Det känns även som något man kan fundera över i sitt eget liv, för jag tror att det är lätt för de flesta att under press förlora perspektiv, vilket gör att fokus försvinner från vad som är grundläggande och viktigt.
Kommentarer
Trackback
