"Life as a house"
För några myskvällar sen såg jag en film som heter "Life as a house". Den handlar om en arkitekt som bor i ett ruckel, blir sparkad från sitt jobb, får veta att han har 3 månader kvar att leva och därför bestämmer sig för att ta itu med sitt dåliga förhållande till sin son samtidigt som han bygger sitt drömhus.
Jag tyckte mycket om den, inte BARA för att sonen spelas av Hayden Christensen, men...
Filmen hade så lätt kunnat bli översentimental, särskilt som en upprorisk tonåring är en av huvudkaraktärerna vilket direkt blir en riskfaktor. Men jag tror att den håller sig på rätt nivå av snyftbarometern just för att pappan verkligen delar med sig av sig själv och sina erfarenheter, istället för att komma med en massa ord som inte går in i hjärtat på någon som svikits för många gånger.
"I always thought of myself as a house
I was always what I lived in
It didn't need to be big
It didn't even need to be beautiful
It just needed to be mine
I became what I was meant to be
I built myself a life
I built myself a house"
Jag tyckte mycket om den, inte BARA för att sonen spelas av Hayden Christensen, men...
Filmen hade så lätt kunnat bli översentimental, särskilt som en upprorisk tonåring är en av huvudkaraktärerna vilket direkt blir en riskfaktor. Men jag tror att den håller sig på rätt nivå av snyftbarometern just för att pappan verkligen delar med sig av sig själv och sina erfarenheter, istället för att komma med en massa ord som inte går in i hjärtat på någon som svikits för många gånger.
"I always thought of myself as a house
I was always what I lived in
It didn't need to be big
It didn't even need to be beautiful
It just needed to be mine
I became what I was meant to be
I built myself a life
I built myself a house"
Kommentarer
Trackback
