kelkeo

Igår rensade jag min soffa, tände några värmeljus och tittade på filmen "Tea with Mussolini". Jag hade aldrig sett den förut, men några av mina favoritskådespelerskor var med, så jag visste att det i alla fall skulle bli bra skådespeleri.
Filmen handlar om ett gäng äldre engelska socitetsdamer, som bor i Toscana innan, under och efter andra världskriget. De får uppleva faschismens uppgång och nedgång, vilket är intressant ur ett historiskt perspektiv, och hur de hanterar sina upplevelser är både roligt och irriterande.
I slutet av filmen får man verkligen se varför man inte ska reta en äkta tant =)
Men jag kommer fram till att trots att gamla tanter kan vara tjuriga och irriterande, så har de sina anledningar för sina beslut. Och allra oftast känns det som att man har något att lära och ta till sig av tanterna i samhället.
Jag jobbar ju med många äldre damer, och även om jag inte alltid kommer överens med alla så respekterar jag dem allihop. 
Jag tror ibland att man blir extra irriterad när en äldre människa gör fel eller beter sig illa, för att man tycker att särskilt de borde veta bättre. Men jag har börjat förstå att de flesta av oss liksom fastnar i karaktären nånstans i 20-30 årsåldern och efter det gäller det att man är öppensinnad och att människor utmanar en för att man ska kunna utvecklas.



Hittade denna beskrivningen om tanter på wikipedia:

"I vardaglig betydelse avser ordet en kvinna i medelåldern eller uppåt. Det uppfattas numera ofta som lätt nedsättande, eller ironiskt om en kvinna använder ordet om sig själv."

Jag tycker vi ska börja använda ordet tant lite som en medalj för de äldre damer som vågar stå på sig, höjer rösten för vad de tror på och inte kompromissar sin levnadsstandard!